.

Känner mig så jävla lurad. Allt har varit en lögn. Du vill men lyckas aldrig, du säger att du lovar och du menar det du säger. Efter bara någon dag är allt tvärt om, varför? Varför kan du inte bestämma dig för att för en gångs skull vara ärlig.. Är väldigt besviken på dig.. Kommer aldrig kunna lita på dig mer. Alla våra planer för den kommande tiden spolas bort i tårar och det finns inte längre något som kallas "vi"..
Du sa det senast igår, Jag älskar dig. Jag tåg åt mig med hela mitt hjärta och jag fick den bästa sömnen med dig någonsin. Men jag antar att detta bara va en lögn det me.. Varför ska jag vara så lätt lurad? Jag tar tid och tänker igenom om det är värt att öppna min värld för dig igen och denna gången kändes det så rätt, som om du äntligen förstått att det är det du vill. Att det ska vara vi och inget annat.
Vi har haft en mysig morgon och en mysig dag med många pussar och kramar.
Men sen inser man att du har gått bakom min rygg och ljugit om saker när jag frågar dig.
Jag orkar värkligen inte med detta mer. Har varit alderles för snäll mot dig, gav dig så många chanser, tog tillbaka dig när du behövde mig som mest, fanns alltid vid din sida.. Till och med när du försökte få ny tjej. Jag fanns där, tröstade dig, gav dig sov plats när hon inte kunde, vi pratade om det och jag va glad för din skull. Jag vet allt om dig och din uppväxt, allt om dig och ditt humör, allt om dig och din kropp. Jag saknar det. Redan nu. Det kommer aldrig försvinna. Kommer alltid minnas detta som en bra tid även om det igentligen har varit lite knasigt då och då. Jag är beroende av dig.
Kan inte sluta kolla på dig, det vet du. Kan sitta i timmar och titta. Känna värmen från din kropp. Få fjärillar i magen när man ser dig. Känna lättnad när man kliver av tåget och ser ditt hus, en varm lättnad av trygghet, finns inget i gämförelse. Jag vill ha den känslan nuu. Vill inte förlora allt igen. Hade ju precis börjat tro på oss och en framtid. Lägenheten som skulle bli våran, barnen vi redan gett namn till, resor vi skulle ha gjort tillsammans, allt.. bara borta...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0